när du tog i mig
flådde du min hud

du var smeden som smidde
diamanten i Tritons smedja

treuddigt spetsad mejslad till perfektion
dina obarmhärtiga knytnävars hamrande

jag blundar och lyssnar på vattnet som porlar
vatten är hårt och oförlåtande envist
floden ringlar sig genom landskapet tvingar undan
jorden på sin självklara väg mot havet

du lärde mig att ta i trä
du varulv med kameleontens ansikte

stöpt i otur badande i modersblod
ingen hade tvättat bort din fosterhinna

när du tog i mig
hammaren städet jag