Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

du gör mig rädd

det luktar florsocker
om din kropp

du ligger så stel
inte ens i döden
kan man se dig le

ditt liv var kaos
ditt självförtroende
den enda bojen
det som höll dig kvar

piller och pulver
kåda och svamp
godis för dig
kunde dödat en häst

vi var som bröder
växte stam vid stam

orkade inte följa dig
hela vägen
fast jag såg
hur stupet kom närmre

du finns i mina tankar
dag som natt

gjorde jag fel
som räddade mig själv,
kunde jag gett dig
livet tillbaka?




Fri vers av soulRebel_
Läst 261 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2008-01-27 00:19



Bookmark and Share


  Sofiapoema
Jag sitter nu lagom stum. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Men man sögs in i den redan från första raden som var helt fantastisk. Ja, hm, hatar skriva kommentarer. Men jag tycke om den ialf, väldigt mycket.
2008-01-27

  H. Karla
Jag kommer otvivelaktigt att tänka på Johannesburgh och att jag en gång blev lurad att man bryter florsocker i gruvor där. Men det jag egentligen ville säga var: Man kan aldrig hjälpa en människa som inte själv vill bli hjälpt. Och extra svårt tycks det bli när droger är inblandade. Detta var mycket starkt skrivet och jag önskar dig allt gott!
2008-01-27
  > Nästa text
< Föregående

soulRebel_
soulRebel_