sfären bryter av livets strålar
i kaskader av färger
ögonbedövande

förväntar sig ny helhet
hoppas på ett slut
men finner endast en halv tillvaro
av återkastade ljuspunkter
i en kupol av tomrum

där mänsklighetens mikrokosmos
dess encelliga ursprung
ljudlöst kan anas

strålarna av liv och ljus
minner om en dåtid alla glömt

eller om ett varande i nuet
som ingen lyckas greppa

tillstånd utan synbara bevis

ej påvisade
ej synbara
inte ens märkbara

bara vedervärdiga smaker av själar
som med svart karies trängs
på en isig vintergatas
rödfransiga tungspets

den sista religionen grävdes ner
med ett leende

ingen minns längre varför