Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
att drivas med i ett spel.......har sina sidor!


Teater

Driver med i nyanser
av neonljus

bländad och tagen..

går in i spelet
vågar jag välja?

spelar med i min
omevetenhet

Som en marionett

snurrar runt
visar upp mig!

bekräftelsen
är total!

Vem är jag?

en invand ritual
värd att beskåda

likt en upptrampad väg
av tunga steg
djupt trampat i botten

Kan inte ta mig upp!

spelet fortsätter
sin vana trogen

Ensam sitter jag
hopkrupen på scen
och gråter.


Fri vers av Karin Rosberg
Läst 296 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-01-30 08:46



Bookmark and Share

    Bodil Sandberg
Ännu en gripande text ur din suveräna låda..teater på livets estrad..ja ibland är det svårt att kapa tråden man har fästad i nacken...bräckliga svårmodsrader så fint skriftade!!!!!
2008-02-11

  arie
Det första som slår mig då jag läser dikten är att den manar fram så tydliga bilder samt också en slags fin rytmisk koreografi, nästintill som en dansföreställning om ämnet...

vi spelar våra spel, där vi pendlar mellan att vara ett subjekt och ett objekt.

Tydligt framkommer det i dikten om att diktjaget är så smärtsamt medveten om att hon endast spelar ett spel, vilket gör stor skillnad. Många människor är i ens medvetna om det utan finns i detta spel och framställer sig själv som staffagefigur som endast är en bricka i något sammanhang...

det är och kan kännas svidande.

Alla drömmer vi om att ha en rättmättig plats i livet och då i synnerhet inför oss själva, för att känna vi ska kunna vårt rätta värde.

Jag vill så gärna tro att det endast är upp till oss själva att ta denna plats: interaktionen till andra är viktig, men det är också ens eget förhållande till sig själv

Och det är i detta som resan börjar; att integrera sig själv och sina känslor samt också sätta gräns till de \"spel\" man inte vill delta i

och i det kan sakteligen ens eget liv börja till att bli en nog så vacker interaktiv dans med livet och andra aktörer i detta liv...

och där \"dansaren\" är i dansen på ett sådant sätt att det finns ingen seperation i ens käsnor eller i förhållandet till andra där ingen är en aktör som spelar \"dansare\" utan dansaren är dansen ( som det så vackert har blivit uttryckt i olika sammanhang)

Din dikt väcker många frågor samt också gör mig medveten om min roll i mitt liv och ger mig anledning att reflekter över det.

En bra dikt sätter alltid igång \"något\" i mig...och då börjar min \"resa\"!

tack/kram arie
2008-01-30
  > Nästa text
< Föregående

Karin Rosberg
Karin Rosberg