När hippiesarna rörde på sig
under 60-talet och gav upphov till en ny revolution
av kärlek, skönhet, fred, musik och perception,
så trodde alla det var något nytt,
men det var bara en förnyelse.
Idén är lätt att spåra bakåt,
och den förste konsekvente \"hippien\"
anses norrmannen Thor Heyerdahl ha varit,
senare berömd för sina resor över oceanerna med flottar
för att visa hur antika civilisationer
var förbundna med varandra.
Han skrev \"Fatuhiva\", boken om ett riktigt hippieliv
helt i naturen på en ö i Söderhavet
i fullständigt avståndstagande från all modernitet
i konsekvent livsföring som en Robinson med fru.
Det var på trettiotalet, men han var ej först.
I seklets början fanns en hippiekoloni vid Monte Veritá
vid schweiziska Ascona, där det deltog amanuenser
ifrån hela Europa. En av dem var pacifisten Erich Maria Remarque,
och även de var konsekventa i allt avståndstagande
från alla den moderna civilisationens avigsidor.
Före dem så hade vi i gamla Ryssland Tolstojanerna,
som likaledes strävade mot sundhet i naturen
inspirerade av Leo Tolstoj och hans pacifism och vegetarianism.
Han övergav själv all sin egendom för fattigdom,
men det fanns många liknande kommuner,
kollektiv och \"hippie\"-kolonier före det.
De fanns i själva verket alltid i historien.
Även Frimurarna började som avståndstagande
och underjordisk rörelse som alternativ
till världens etablerade och ständigt övergående oordning.
Medeltidens klosterrörelser var samma fenomen,
liksom esséerna i Palestina, som ju Jesus kom från,
medan klosterrörelsen i själva verket lär ha stiftats av Hesekiel.
Före honom hade vi Pythagoréerna i Grekland,
medan före dem vi redan hade den buddhistiska filosofin
med dess universella klosterregel,
som gav hela Asien dess civilisation,
en rörelse som pågår oförändrad än idag.
Och före dem…

Och efter hippisarna, eller genom dem
kom Greenpeace och miljöskyddsaktivisterna
med Regnbågsrörelsen och andra frihetsaktivister,
som med det globala hotet mot miljön
nu ser det som sin uppgift och sitt ansvar
att i trots mot politikens vanvett och byråkrati
åtminstone försöka rädda vad som räddas kan
av vår politiskt så missbrukade planet.