som när doften av syren tränger in genom ditt öppna fönster där snön faller tät utanför
flyttfåglars perfekta symetriska dans
som att hålla sig själv i handen där på sommarstenen bländad av soluppgången

snålblåsten i ansiktet förfriskar och befriar
bilden av hud tränger in i mig och bosätter sig
bygger en koja för hamstern att vila i
en hammock och en hängmatta mellan njurarna

ett kort andetag
nästan tillräckligt mycket syre

näsborrarna vidgas
en hingst en vinterdag
rökplymer stiger från utandningen
varma lungor pressas mot mina ben
och vi accelererar

tid och rymd förvrids
ett ögonblick är allt smärtsamt stilla
det är endast ett språng bort
och jag manar den skräckslagna
in på vägarna genom dimman
genom kylan genom
formad energi ständigt frammåt
in i mörkret lyktan flammar hotad
av kompaktheten och jag letar
efter utgången nästa
språng genom dimman kylan
den onaturliga rysningen

jag förväntar mig ingenting
av andra sidan jag gör mig
inga illusioner av fred
men jag föreställer mig
träden som växer där
med sina tjocka mörka blad

motståndet beror på framgången
i senaste slaget
vem möter mig på andra sidan
vän eller fiende

men det är egalt
för Casablanca har slipat svärdet hela natten
och Savannah sina ord i gryningsljuset
Vi är redo, hästen, geparden, Jag.