vandrar sakta genom skogar av mångfald
har lämnat sorg och suckan långt bakom mig nu
bär en bild, ett fotografi lite suddigt av det som var du
du drog din väg över vattnet, i sorg och smärta med hast
jag vet nu att du beder, och att du kastat din last
överbord och för evigt jag bär i mitt hjärta din bild bror
för kärleken är ej försagd...
en dag ska vi åter förenas, du kommer att krama min hand
för Jesus är det som bundit tillsammans dessa brödraband
Du liksom jag vet att orden, så ofta blir fadda och små
när man önskar förklara var man egentligen står
Men du liksom jag har fått stå där, belyst utav korskällans
kraft och mäktar nu långt mera än hjälten som starkaste fästen byggt...