och det tycktes, som att hela världens ok

vilade på hans sluttande axlar

med dimmig blick och trasiga hundögon

förtog han sig på en chachacha

för någonstans blev det för mycket

för Enrico Paradis

och hans mage

utan ett ord

utan en tillstymmelse till förvarning

så kom den

den absorberande lukten

den smygande doften

den alltmer uppfrätande lasarsus syrehaltiga krigsstillestånd, smekte sig som en fasthäftad månmacka kring bordet

ett slagfält av odör

lade sig som en djup sil i näsborrarnas innanmäte

alla tittade på alla

men Enrico Paradis

reste sig bortom vitlökshaltiga andedräktsnyanser och gick iväg.

för att finna

sig själv

på ett blankstekt golv

av dansande

tårar