jag har sett mycket och upplevt en del
jag har blivit lämnad
jag har blivit sårad

jag har gråtit i slutet
av en lång romantisk film

jag har gjort det mesta
för att kunna hitta
mig själv

men samtidigt
fastän
jag upplevt det här
förr

så gör det mig matt
och trött


trött
på att behöva ha en vän som
sa åt mig att vi aldrig
någonsin

skulle behöva skiljas
från varandra igen

hon ringer


aldrig


hon pratar


aldrig


och jag vet om
hur hon fungerar
jag känner
henne så pass bra

att jag vet om att
där hon är nu

tar henne 2 år tillbaks i tiden
till något som hon tyckte om
något som hon älskade

hon lyssnade aldrig på mig
förens hon insåg att allt
hon höll på
med mest var
skräp

hon insåg det
efter att jag varit igenom
en avgrund av längtan
en avgrund av tårar


och hon brydde sig
aldrig

inte fören det var för sent

men sen tänkte jag om igen


kanske

kanske





kan vi bli nåt
igen



men













idag?




NADA.