Det är inte din arm, älskling

jag inte kan vara utan

fast du vet att jag måste få sova där

Det är inte ditt ben som alltid vältras över mig

i ett järngrepp om natten jag saknar

Inte heller känslan av varmfuktigt hår i nacken,

av dina andetag, som fattas mig

Jag måste bara få somna in

till rytmen av dina snarkningar

som en trygg ödessymfoni

i visshet om att du är tillfreds

och alldeles nära