Vandrade genom en regnig oktobernatt
jiddret och fladdret vittnade om tomma själar
ännu en sil, till ingen nytta
lögnens röst smattrar envist på den spräckta rutan
begärelsens kalk förför de stackars trasiga små
min önskan bär dem dit de också kan gå
där livets vatten ges för intet, av nåd får man ta del därav
att lämna över rodret till Den som givit farkosten dess form
och låta rena segel hissas, och bära genom varje storm
att låta Mästaren få styra och bara följa med
det är vad vi behöver, uti varje litet led...
när lerkärlet gick sönder(i hans hand) så gjorde
han ett nytt till hedersamt bruk
församlade på nytt...