Nästan helt monfri låg staden i solen. Endast några luddiga vita moln seglade sakta förbi och skymde solen på sin väg neröver mot landsbygden till betesmarker eller skogen och träden . Skyltfönstren sken glansiga som de nyss blivit putsade av stadens putsfirma Klara Fina.

Det var lunchtimme och kontorsfolket var ute för att snabbhandla och kanske kasta i sig en korv. Medan de lite mer välbetalda och lediga slog sig ner på uteserveringarna och intog tornedo och plankstek eller abborre med nyupptagen potatis. Och höjde sina vintervita ansikten mot solstrålarna.

Bilar i alla de färger smög omkring i sakta mak för att ta sig in eller ut. Medan fullpackade eller avlastade lastbilar stressade på för att hinna. En och annan taxi tutade ilsket för att ta sig fram igenom den sakta strömmen.

Träden på torget började ändra sin färg och tjocka knoppar svällde så sakta. Väntade på att få visa sina nya blad för året. Kvicka små gråsparvar flög i kaskader genom parken till de olika buskarna för att hålla sig i trim och invänta våren med alla dess insekter. Under tiden letade de gammalt bröd solroskärnor eller något annat som människor tappat på sin promenad.

Karolinavägen en liten tvärgata hade nyss fått en ny butik öppnad med allehanda souvenirer och sånt som inte kunde behövas. Nyfikna i staden strömmade till och kom ofta ut med en påse med varierande innehåll i. Utanför ingången var en stor keramikkruka utsatt med rosa pelargoner för att locka solen och besökare till den lilla butiken.

Allt detta såg jag medan jag satt på den grönmålade bänken i parken under kastanjeträdet och funderade över min dag och mitt liv.