Just här var detta skamfilade huset

" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Just här var detta skamfilade huset




Räddningen

 

Ögonen var bländade av minnen

Där de såg upp på de omålade takbjälkarna

I sina gråa omålade nyanser

Oseende de gråvita spindelnäten

 

Utsträckt på den knöliga träsängen

Där bäddmadrassens innehåll klumpat ihop sig

Skidade benen fram i den klibbiga snön fortfarande

Mindes kroppens motstånd mot blåsten

Andningstäppan som stannade upp mig

 

Tiden som fick hungern att riva

Den torra munnen endast fylld av kall osmaklig snö

Sakta mindes den huset i skogsbrynet

Öde och tomt lämnat i sin misär

Sakta med vindens virvlande rytande utanför

Kunde sömnen välkomna glömskan    




Fri vers av madigan
Läst 557 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-09-01 20:44



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
Jag tänker mig här en sorts till glömskans vind förpassad kärleks minnen av livet, intill en viss tidpunkt där tillvaron verkade gå in i passivitet. Man kan ju inte känna exakt samma känsla som förra gången en läste samma text.
2012-10-26

  lodjuret/seglare VIP
Får gamla trasiga minnen att virvla upp damm i en tänkt näsa, vilken tror sig vara en näsa med smak för just upplevelser av det mer timade slaget. Att texten före min, int fått en enda kommentar, är förstås en skandal. Den rör helt visst upp minnen, men rör ändock en sträng i allas sinnen.
2012-03-22
  > Nästa text
< Föregående

madigan
madigan