Barken hänger löst i sitt kalla och något fuktiga grepp

om stammen. Den klamrar sig fast i hoppet om att få

bli kvar ett litet tag till. Grenverket intill omger sig

däremot stolt med något intaktare klädnad. Fast

och sträv till sitt yttre klättrar den högt längs den

prakt ljus bruna eken. Vinterns löfte om snö

och is har i mycket uteblivit och så skonat oss en del.

Våren väntar, snödroppar skymtas, i backen förbereder

sig blommor på sitt ljuva kall. Den gråvita horisonten

med dova nyanser av blå bruna kontraster, far mellan

skog och himmel narrig. Ljuset behåller sitt speciella sken

i denna sena vinterfas. Än är dock dess tid inte ute. Den

måhända kan drar en vals till där flingor i skyn får sitt

vita täcke att ryka och kanske drivor av is på den nu

något stilla fjärd att i vikar mysa……..