Allt började den gången,

när du grät - och vi rämnade.

Genom tusentals skärvor,

möttes våra blickar -

för första gången.


Efter en livstid av undvikanden,

av rädsla för min spegelbild

i ditt ansikte, står du nu,

som hos Whitman,

inuti mig - allseende.


Och jag är inte rädd,

att vara sedd av dig...