Långsamt började taket bli mindre suddigt och sprickan blev allt tydligare, den han sedan flera månader tänkt fixa, men det blev aldrig av. Han sträckte på sig och slängde en blick mot klockan. Hon var tjugo i åtta. Helvete! Han slängde av sig täcket och snurrade in på toaletten.

Med blött hår, slipsen på sned och med ena byxbenet i sockan sprang han in genom de stora dörrarna. ”Vänta, håll hissen!”. Han smet in och ställde sig jämte brevbäraren som makade sig närmre hissknapparna.
”Vilken våning ska du till?”, frågade hon.
”Fem”, svarade han och rättade till slipsen. Hon tryckte in en knapp och hissen åkte uppåt med dovt knarrande.

Efter en kort tystnad sa brevbäraren:
”Ja, då får du väl sätta en ny nål på din karta idag då”.
”Ursäkta?”
”Ja, nu får du väl sätta en nål på Kalmar, Engla har ju kommit nu”, svarade hon och titta lite nyfiket på honom. Han tog sig en närmre titt på brevbäraren. Hon var rätt alldaglig med det ljusa håret uppsatt i en tofs och ett småtrevligt leende som han inte besvarade.
”Hur kan du känna till henne?”, frågade han. Hon log igen, lite för sig själv och tittade ner i golvet för att sedan möta hans blick.
”Jag har i alla år gått här som er brevbärare och gjort era postärenden och det har väl inte varit mitt roligaste jobb…”, började hon.
”Vänta nu, jag vill ha svar på min fråga; hur känner du till Engla?”.
”Jag har, sedan du började här, observerat dig. Jag såg hur du för några eftermiddagar sen nervöst postade ett brev som jag sedan fick fatt i och läste. Du har verkligen en poetisk ådra i dig”, sa hon och tittade beundrande på honom.

Han blev stående där i hissen, fastän de för längesen passerat våning fem. Sedan drog han undan blicken och munnen blev till ett streck.
”Du är ju helt rubbad, du kan inte bara komma och lägga dig i mitt privatliv. Det du har gjort är på snudden olagligt, eller ja, det ÄR faktiskt olagligt. Du…du…Håll dig bara borta från mig, hör du det? Annars anmäler jag dig till polisen. Och tro inte att jag inte vågar”, svarade han och klev ut ur hissen och började springa nerför trapporna.

”Du glömde rätta till byxbenet”, viskade hon och hissdörren gick igen.