Visst färgas bergen i ockra
När solen långsamt går ned
Markligt med det där vackra
Jag ser det fast världen är sned

Det kryper på mig en hunger
En längtan djupt i mitt bröst
Det känns som om hjärtat sjunger
Men det med en skärande röst

Lätt är det då att med piller
glömma det vackra bort
Jag sköljer ned dem med Miller
Och hoppas att livet blir kort

Maniskt försöker jag dränka,
släcka min plötsliga glöd
Jag klarar inte att tänka
Med känslor i överflöd