Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag har alltid haft ett problem med längtan, en förväntande lycka som växer i magen, jag brukade döva den med alkohol, när detta utspelade sig hade jag varit nykter ett tag och längtade... ...min längtan är värst om våren...


Så kom solen

Spriten klucka när jag gick, jag log och solen värmde. Glädjen över vår igen med mammor barn och vagnar. Nu hände det igen, jag kände pulsen, andan.
Hjärtat slog ett extra slag och sista gruset damma. Sol sken genom tunna blad och reste hår på mina armar. Jag lade in en jätte snus den kändes kall i munnen. Det spände, strama lite grand jag kände hur pulsen brände.

Jag såg flickor le mot mig, jag såg en med fräknar. Fräknar är det vackraste jag vet. Jag ville kyssa dem. Jag log med hela ansiktet mot henne, hon såg min lycka när hon log tillbaka. Jag ville känna doften av hennes hår.
Jag svängde av mot hamnen och satte mej ned på en bänk. Jag mötte blick med en mamma som ammade sitt barn. Det var vackert. Jag tänkte att det barnet nog inte har några bekymmer alls. Hon såg att jag tittade på henne, hon var runt 30, mörkt halvlångt hår hon såg levande och stark ut. Hon rodnade lite och vände sig bortåt. Sen tittade hon på mig igen och log, jag var lycklig. jag titta ner på mina vita smutsiga sneakers, jag såg på mina jeans, slitna, tvättade och snygga. Jag såg på mina underarmar de började bli lite solbrända på ovansidan och musklerna spelade litet när jag pumpade med handen. Min vita nytvättade skjorta med uppkavlade armar var egentligen för tunn för att bäras utan något över men den hjälpte mig att känna mig snygg. Jag reste mig och gick, väntade tills jag var utom synhåll innan jag spottade ut snusen. Längtan, Jag kände en fruktansvärd längtan ögonen tårades och mina fötter tog extra steg ibland precis som hjärtat. Så stannade jag upp och tände en cigarett, North State, korta som Glenn men starkare. Jag tände med en tändsticka som i en rörelse tändes, tände ciggen och kastades. Jag vet inte hur många gånger jag känt sån lycka som jag kände nu, när jag var barn var det oftare.

Jag tog av mig skorna och gick ut på gräset, det var kallt och fuktigt men grönt och hade inte blivit klippt ännu. Jag gick på gräset genom parken ner till gästhamnen. Jag såg ut över vattnet och försökte bestämma mig för vad det hade för färg. Det glittrade så ögonen tårades. Jag tog upp en sjuttio centiliters flaska explorer ur bakfickan på jeansen innan jag satte mig på en av bryggorna. Bryggan låg längs med betongkajen så jag kunde sitta i lä och luta ryggen. Ingen kunde se mig. Det var bara jag och början på sommaren, jag blundade och log.
Det hade varit lite obekvämt med flaskan i bakfickan så det kändes som om skinkan fick en rast. solen värmde, bryggan luktade tjära. Jag höll flaskan framför mig, vände lite på den och lät solen leka med flaskans botten. Den bildade olika mönster på bryggan av solljus. Jag tände en cigarett till.
Jag höll flaskan i högra handen, tittade på min underarm när jag med överdriven kraft vred loss korken med vänstern. Muskeln spelade till Jag kände mig snygg. korken kändes billig, snopet billig. Jag kastade den så hårt jag kunde. Så lutade jag mig ordentligt åt vänster och tog upp en lime ur högra fickan. Jag vickade lite på flaskan och tittade på vätskan, den såg tjock ut. Jag tyckte den såg god ut. Så tog jag några snabba bloss på ciggen och sprättade iväg den.
Jag fyllde munnen med sprit.
Jag höll tungan helt stilla och lät spriten utforska alla mina smaklökar. Det var starkt. Jag fick kramper bak i munnen och svalde ned, kräkreflex. Magsyran steg. Jag hade nätt och jämt druckit ur halsen på flaskan när jag tog limen, bet sönder och pressade ner saften i flaskan. Det blev kladdigt, såg inte så gott ut längre, jag doppade flaskan nästan helt i havet och tvättade både den och händerna. Jag torkade händerna i mitt rufsiga kortklippta hår med gel i.
Jag var 19 år solen sken och jag var lycklig. Jag drack hela flaskan.




Prosa (Novell) av Arv
Läst 920 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-02-15 21:57



Bookmark and Share


  jasminflowa
nice vännen,
du beskriver jättebra
2008-07-16

  sol
LÄRA dej skriva?
lilla vän
du kan.

det är så svårt med kommentarer
när man är känslomänniska
och inte ett smack konstruktiv

jag kan säga att
jag älskar dina bilder
muskelspelet
skjortan
solspelet i flaskan
du skapar närvaro

och förmedlar
genom att bara nudda

SKITSNYGGT!
grattis.
2008-02-16
  > Nästa text
< Föregående

Arv
Arv