Mänsklighetens ilska hade bara vuxit och vuxit. Slutligen stod hela planeten enad:

- Ingen ska komma utifrån och bestämma vad som är gott och ont!

- Vi vägrar att känna oss dåliga längre!

- Varför skulle vi krypa i stoftet och söka Gudomlig (eller prästerlig) förlåtelse för saker som alla människor gör?

- Det finns ingen synd!

Alla religiösa yttringar med absoluta normer höll effektivt på att utrotas. Fängelser och sinnessjukhus var fyllda till bredden med kvarlevande av de präktiga och bakåtsträvande.

Allt hade gått så lätt sedan hela världen enats under ett politiskt system och samlats under en president.

Nyårsafton 2020 dansade människor på gatorna runt hela vår jord. Man firade intoleransens död. Man firade religionernas slut. Man firade övergången från trångsynt uppdelning av godhet och ondska till den befriande relativismen.

En och en halv månad senare förändrades allt över en natt. Godheten gjorde en våldsam rekyl.

Presidentens bedårande vackra 7-åriga dotter var dödligt sjuk. Hennes plågor började bli omänskligt svåra och både presidenten och hans fru grät sig till söms mången natt.

Mitt i natten den 17 februari vaknade båda samtidigt. De satte sig kallsvettiga upp och såg varandra i ögonen. Frun talade först:

- Jag drömde, började hon trevande.

- Det var nog ingen dröm, fortsatte presidenten, efter en stunds tystnad. Det måste varit Guds röst.

- Ett "Läkedomens hus", sade frun efter ytterligare tystnad.

Presidenten nickade och började räkna upp:

- Sju fläckfritt goda... Elamin, Li-Nau, Zidelon, Buracus...

- Mel-Hina, Youwela och Xindra, fortsatte presidenthustrun.