jag har gråtit mig själv till döds

jag har dött de tusen dödarnas död

jag har gråtit

jag har förbannat alla levda livs odödliga hopp

jag har mött skammen i mörka korridorer

nischade i burar av trångsynthet

instängda i hjälplöshet

förvridna kroppar i alltför trånga burar

makabert stirrande på sin egen oigenkännlighet

förvirrade av paniska stålhättor

upplösta i egen självömkan

förnekande sin egen existens


jag har gråtit mig själv till döds

mina tårar gav sprickor i fasaden

tårarna fann sin väg igenom

blev till livgivande vatten

för de insatta fanns en sista droppe

till var och en att släcka törsten med

livet som aldrig låtit sig levas

av dessa insatta

välkomnar döden

äntligen

bar livet igenom