Det är en sådan där dag då ingenting är riktigt rätt.
Det är;
PMS
Måsten
Gråt
Skrik
& osäkerhet.

Du frågade om det bara var du som kände en viss
stress
rastlöshet
tomhet
& någon sorts sorg.

Nej det är inte bara du,
det är jag också.
Det är inte bara du,
det är alltid jag också.

Jag vill slita mitt hår,
gråta ännu mer
(tills allting bara tar slut och torkar ut)
skrika så högt att ingen någonsin kan undgå mig
(men snälla någon, jag är ju flicka det går ju inte.)
Men fan vad jag låter bli - jag låter alltid bli så jävla mycket.