Jag klarade det inte
att rida dina höga hästar, mor
for av i rasande fart slog i marken med kraft, log
och gick sönder och samman.

Krälade i gyttjan träffad av en hov
ropade ditt namn, sträckte ut min hand
Du sa,
-Jag har inte tid
Du, vände på klacken och drog
Jag såg din rygg men
du såg aldrig min

Jag reste mig sakta, sakta
tvagade mig
helade mig
lagade mig

Du gick din väg raskt
krympte ihop
tvinade,
försvann.

Jag växte,blev stark
lärde mig att aldrig
sadla dina hästar igen, mor

Du krympte,
försvann.
Nu mockar du skiten, mor
sopar
matar
sliter
du har krympt ihop,
kan inte sträcka på dig
kan inte sadla dina egna hästar, mor