Vi lekte kurragömma i bokskogen du och jag
ingen av oss var sen att förlåta
vi önskade båda att glädjen fick ta oss långt in
i levande och fantasifulla landskap
oskuldsfullheten var vi bärare av, vi hämtat den i himmelska
gömmor, ingen kan döma de ljuvliga små, som smittar de sorgsna
och får dem att gå, lite längre i vilja och tanke
så tar månen en annan bana en kväll och leder oss runt i en lov
och där bortom kurvan så står Han igen och ber oss att bära
ett Kors som oss stärker, och gör att vi växer
och barmhärtighet sprider till alla som lider
må vi då mogna i uppgiften, och följa Mästarens lockrop i
natten, för timmen är senare nu, än nånsin...