Tvekande, in i det sista...
alltid rädd för att någonting mista..
har du inte lärt dig än
att jag är en verklig vän..
Du missar ofta chanserna, du står för länge på tå
du undrar och funderar \"kan det verkligen va vi två\"
Du säger ibland mycket lite
men ditt hjärta talar stora ord, du har lärt dig
att spara på orden, men du söker att leva ut din tro..
Du har Poetblod i dina ådror, du känner att det dunkar
och slår, ibland när du hör något äkta, som talar
utan många ord...
Stundom behövs en språkkonstnär, ibland räcker det med ett
jollrande barn, för att uttrycka det vi känner
när någon stackare fastnat i spindelns klibbiga garn!