Tecknad i Hans händer, är vi var och en..
kampen rasar just nu, vilan kommer sen..
det kan verka motsägelsefullt, att mitt i nuet stå..
och längta bortom horisont, dit önskan ofta gå..
men ingen annan kan bära, det vi är kallade att få
trots att bördan tynger, vi i glädje kan förstå
att blodet ej göts förgäves, på långfredagens kväll
det bar ju bort det tyngsta, det gör den arme säll
vi återvänder ofta, för Han oss kallat dit
att leva i förlåtelsen, och kämpa med all flit
att söka vinna själar, i mörka nattens djupa sorg
att fly med dem från ondskans makt, och in i tryggad borg
så frukta ej du lilla hjord, du är värd mer än många sparvar...