Jaget jagar vidare i sitt tomma flaxande
galaxerna susar förbi, och skärvor av spegelglas
kastar små glimtar tillbaka, dit där den fasta marken
återfinns...
vi har vant oss vid det tillvanda
likt ett oavvänt dibarn, som aldrig klarar
den fasta födan
lidandet är den väg som skapar växande, även
när det verkar outhärdligt och grymt
i köttet bor inget gott
endast anden når innanför förlåten
men älskade är vi, när vi vandrar gatan ner
finns det någon som ständigt suckar och ber
outsäglighet, korsdrag igenom alla tider...
Någon frågade efter Guds namn..
Han svarade \"Jag är den Jag är\"
däri ligger den oändliga tryggheten..
\"Barmhärtighetens Fader, och all trösts Gud\"