Nu är timmen ganska långt gången
ditt silvergråa hår bär bud..
du är vacker Far, med rynkorna i ditt varma leende
och Mor hon vakar tryggt från heaven above..
Vi fått små lösryckta stunder, då värmen burit oss
dina håriga armar bar mig fram till Vår Evige frälsares famn
Du alltid fått burit lidande, men du trogen varit som få
önskar mig riktigt nära, att mästarens ärende gå
jag ser mig själv i min son nu, som bär den kappa jag bar
aldrig tycks han stilla, hit och dit han far
livet bubblar över, energi för två
o, min högsta önskan är att han ska gå
fram till nådatronen, se vad jag har sett..
möta där sin Herre, och så få komma rätt..
in i mål och mening, innehåll och märg..
måla sen för evigt, med den sanna färg