jag skriker på mig själv.
inte högt såklart, då kanske någon skulle höra och undra vad tusan jag håller på med.
så jag skriker, inombords.
men ingenting händer.
jag skriker lite högre, sliter och drar i mig själv.
fortfarande ingenting. så jag ger upp.
slänger mig på sängen.
vad ska allt det här vara bra för?
vad trött jag blir.
jag tänker så mycket, det kanske inte verkar så.
men jag tänker nog för mycket.
och på helt fel saker vid helt fel tillfällen.
och jag uttrycker mig så dåligt, om ens överhuvudtaget.
det är så mycket som jag vill säga, som bara fastnar i halsen.
så många gånger jag tänkt och tänkt och tänkt och när jag väl bestämt mig har det varit försent.
och vad jag hatar när det regnar,
det får mig alltid på dåligt humör,
får det att spänna sig i nacken och en huvudvärk kommer sakta krypande.
och jag har massor att göra, så mycket att det slutar med att jag istället gör ingenting. men det löser sig.