jag gillar den lite lätt krampaktiga känslan och
det faktum att jag inte riktigt kan sätta fingret på
vad det nu än är som jag faktiskt känner.
för känner, det gör jag. någonting bubblar i mig,
något jag vill sätta ord på men det är för tidigt och
kanske bara mer en önskan än en sanning.
och jag gillar att veta att någonstans där ute så
sitter du och hostar i samma stund som jag och
vi båda skyller på varandra för vem som gav vem vad.
och jag gillar hur jag inte vet riktigt vem du är trots att
jag känt dig nu i flera år. för vi har aldrig riktigt kommit nära vi
har bara snuddat på ytan men alltid gillat vad vi sett.
det är något nytt, något spännande och kanske ingenting alls men
det är precis vad jag behöver för att glömma allt som varit
och uttrycket fjärilar i magen kommer väl till hands med dig