Egentligen har du aldrig
velat ha mig så mycket som du vill ha mig nu
för avståndet som skiljer oss åt
blir större hela tiden
& jag skulle vilja stoppa tiden
för den helhet du får mig att känna
kryper långsamt undan
& tomheten som plågar mig till&från
drabbar mig mer till än från..

Jag får lokal ångest ibland
när jag glömmer hur du uttalar mitt namn,
eller när jag försöker komma ihåg hur dina händer känns mot min hud..
men du känner mig
jag gör bara som jag brukar
stänger av
trycker undan
ler lite extra
Fast jag vet,
det fungerar inte i längden