Dina ord gav mig afasi
som ett sönderslaget ben
bara livlösa rester
med svag puls

det stavas tomhet

eller; ung, dum och för kär

kan inte andas för två
för jag räknar i
singular

"För dig finns det alltid en plats reserverad"
mentala käftsmällar
svider
liksom verkligheten

ett fall för mr KnowAll

eller ett magiskt magplask,
fast med huvudet först

tio
trappor
upp
dinglar du med benen

för att flykten dit
var viktigare än målet

det stavas flykting-barn
därför att du är egentligen bara är ett barn

kanter suddas ut
blir abstrakta
utan struktur

men jag minns

min verklighet
saknar konturer
mitt nu saknar verklighet

HAN ÄR INTE BORTA

(du är bara inte här)

ord är överflödiga
för jag vet att
platsen i skuggan,
under körsbärsträdet

är vackrare

och jag skulle ge dig det vackraste
om jag visste att

om jag visste att
det hjälpte

jag gav dig en bit av mig
på prov

impulsivt
explosivt
intensivt

för dig fanns det så många substitut för
intensivt,
explosivt,
och
impulsivt

du var mitt enda
substitut

kanske är det därför det gör ont
när körsbärsblommorna regnar ner

kanske gör det ont
när insikt inte går ihop
med känslor

ung, dum och för kär

men insikt leder inte alltid
till känsloförnuft

och egentligen önskar jag ingenting
förutom att jag hade fått hålla din hand
när allt hade löst sig
när verklighetsflykt i pillerform
inte
var
ett
måste

egentligen önskade jag ingenting förutom dig

och som vi sa
"har du ingen om tio år så gifter vi oss"

-För dig finns det alltid en plats reserverad