På jakt i det förflutna
skjuter jag precis en tanke om att lyckan var mer lättfångad
då
när jag smyger runt i cirklar
och söker svar på frågor som aldrig uttalades
när jag undrar vad det var som hände egentligen,
att det som var worst case senario
i själva verket bara var som en dyning på stilla vatten

svävar vidare
blir nostalgisk
stilla undran, går det att få tillbaka?
det
som livet stjäl

För det saknas bitar
hos oss alla
det handlar mest om att pussla ihop resterna till
något som är funktionsdugligt
något som fungerar i praktiken

vidare, vi kommer bara vidare
och jag undrar var du är
vad som hände
läser ord som skrevs med passion
en hetta som var innerlig
som andades evighet
inte några år,
evighet

och det är omöjligt att tyda logiken
i det naiva som var
kanske vet jag, vilken bit som livet stal

rotar runt i mentala lådor
skapar kaos i ordningen
röjer och inser
att det som var nerpackat
borde förbli nerpackat
och vi blir fast när kaoset har härjat
och ordning måste skapas igen
då dammas det av,
packas ihop
stängs igen, stoppas undan, tills det är dags för nästa gång

kanske packar jag upp det förflutna med andra ögon
när det blir dags igen
vem vet, bitarna kanske faller på plats