rutten sand
i mitt tomma timglas
som spruckit från kant till kant
när jag snubblade in i mig själv
och föll tills jag insåg
att det aldrig går att landa
i någon annans ögon
min tändsticksask har blivit fuktig
av alla tårar jag tryckt ner i mina fickor
det är skönt att någon sliter
dem ut och in
annars hade det nog gått hål

jag är nedbrytbar
men går inte att återvinna
tänk om alla försvinner
när jag inte ser dem
ingen tröst i botten av mig själv
mina fötter verkar gå utan mig
men allt annat har stannat
och en sexfilig motorväg i min skalle
kraven styr
och det går ett spöke genom erik
ångestens spöke
jag bryr mig inte
om att filtrera skiten
det får komma med lite grus ibland
vad fan ska man göra
kan ju alltid torka
av mina intryck på pappret
och hoppas att de stannar där

energier
flöden
klockan som sträcker
sina armar
runt min hals
jag kväver och dränker
mina ord
en freestyle från högstadiet
på högsta volym borras in i öronen
och plötsligt har jag
alla mina tankar på kassettband
jag känner mig ofta övergiven
ensam i mig själv
ensam bland vänner
gaser i magen
och schackrutor på armen
det här är inte kommunikation
jag skriker rakt in i väggarna
och hoppas de ska rasa över mig
men de står
riktigt stadigt
och vill inte släppa ut mig

i tre dagar
grät jag tills jag fick näsblod
det här är ingen liknelse
skakade till sömns
jag orkar inte
bekymra er med min oro
kontrollbehov
vet att jag alltid
aldrig klarar allt själv
svårt att ropa
när ingen tror att vargen finns
det kanske är lika
bra att mina lungor
slutat fungera
för så fort jag andas
får jag ingen luft

det känns så här
och vad fan ska jag göra

borrade in mina
skitiga naglar
i bröstet och slet
ut mitt hjärta
kramade det
till mos mellan fingrarna
men det gjorde bara
ont som fan
det också
är jag ett produktionsfel
saltkornet i sockerskålen
isbiten i elden
jag är också rädd för min skull
kan jag ha det så här
klarar jag mig
tydligen kan jag det
och tydligen gör jag det
mot alla odds
och med alla tvivel
som spjutspetsar i ögonen
och blir ni skräckslagna av en glimt
av mig så är det inget
av vad jag blir
och jag är mitt eget sällskap
tjugofyra timmar om dygnet
det är lite som att ha
en finne i röven