Driver omkring som en zombie,
allting är åt helvete,
ekonomin en evig kris
som ett Damoklessvärd som måste falla,
frusna skuldror, dubbel musarm,
tummar brutna, stelnade och kroknade av SMS,
med synen ständigt mera dimmig,
kroniskt ryggskott, svullna fötter,
en migrän som aldrig tröttnar,
som om någon ständigt slog in spikar
i ditt huvud i ett evigt hamrande,
aptiten väck för länge sen
då all mat smakar äckligt
medan superiet bara gör det värre.
Låt oss inte diskutera skiten;
munnens stank är alldeles tillräckligt
genom magsårs blödande och ångande gifteruptioner.
Vad kan du då mer begära?
Allt som fattas är ett regelmässigt självmord,
men att dö blir dock det sista som jag gör.