Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag lade min kind mot din

Månen kastade en tunn ljusstrimma
i ditt nykammade, silverfärgade hår
Och dina insjunkna kinder
var bleka där du låg i din kista
Den röda rosen
som du höll i dina händer
gav färg åt allt det vita
Änglarna vakade tyst vid din sida
i det fredfulla rummet
Den gamla klockan hade stannat
och dina dagar sluträknade...
Jag lade min kind mot din
som jag hade kramat så många gånger
och jag strök varsamt din hand
Jag tog ljusstaken med stearinljuset
och lämnade ditt rum i stillhet
Du skulle inte
finnas blant oss mer
men du kommer för alltid
att finnas i mitt hjärta...




Fri vers av Maj-Britt Simble
Läst 572 gånger
Publicerad 2005-06-05 03:06



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Väldigt vackert skrviet om det svåra avskedet
2005-06-05

  kath
Ett vackert och ljust avsked mitt i allt det svåra i sorgens saknad...så stilla
2005-06-05
  > Nästa text
< Föregående

Maj-Britt Simble
Maj-Britt Simble