men gul av nikotin är min hud en himmel
täckt av surt regn
och sjuk av sorg
längtar jag efter en sårbarhet
som jag kan hantera
saknar allt som varit
och det som aldrig blev
större än min kärlek
oändlig i dig

ältandet
välter mig i mörker
ångrar att jag inte
kan värdesätta det som är nu
allting bleknar
jämförelsen
rörelsen av
våra händer i varandra
våra röster i varandra
våra kroppar i varandra
våra liv i varandra

jag släcker hoppet
och önskar att jag kunde
sluta älska
dig när jag är sjuk
av sorg och saknaden
efter en himmel som
var blåare än mina
naiva bruna ögon

en konservburk fylld
av aska och fimpar
om jag sväljer kanske min sorg
skingras tillsammans med röken

orkar inte darra
längre av
övergivna känslor som lämnar
mig naken så fort
jag ser att någon ser
och ingen ser
vad ska jag hoppas på
när du har lika lätt för att vända
dig mot någon annan
som jag har att se
dig i vem som helst

och överallt
där jag går
är inte du