Jag kan vara din vilsna pusselbit
Du kan vara min
Och vi kan pussla tills vi tröttnar eller
Tills någon av oss glömt var den sista biten finns någonstans,
Fast den egentligen ligger bland dammråttorna bakom soffan, som alltid
Men vi letar inte, för letande är bara onödigt sökande
En pusselbit i mängden, borttappad
Vad spelar det för roll?
När det finns några miljoner till, rakt framför oss

Pussla hela världen
Pussla våra liv

Pussla blommor och barn och sådant där, som man blir lycklig av
Stjärnor och regnbågar och de där fjärilarna i magen
Som verkligen känns ända upp i bröstet, flyger ut ur munnen och blir fria

Lite som du och jag

Där vi går med såpbubblor i handen, glada blickar och kinderna är rosenröda
Fastän det inte är sommar
Det är snö och slask och det droppar vatten från träden
Ironiskt att man kan le då, tycker du inte?
Nej inte om jag är med dig, som du skulle svara då, och jag med
Man kan le med dig, det är du bra på
Och jag kan också, i din närvaro

Glada färger, regnbågsland, små ponnyhästar dansandes framför våra ögon

Vi vill aldrig bli stora, eller hur?