Oduglighet över alla gränser.
Otillräcklig som få. Inget är rätt.

Men vad är då fel? Allt!

Men nåt måste vara rätt. Alla år...
Någonstans saknas nåt.

Tror inte på skönhet.

Trots att jag funnit skönhet i Villemo.
Färger och glädje som lyser av skönhet.
Kreativitet och livsglädje.
Spontan och kärleksfull.

Inget mörker. Det tar jag bort. Därför vill jag vara där.
Men får inte. För jag är fel. Trots allt är jag bara jag.
Inget som kan döljas.

Här är jag. Skriker för jag går sönder.
Ångest över att inget finns kvar.
För allt är slut.

Så enkelt.