Livet lekte sig fram mellan betong och hårda kanter för att suga i sig de sista ljus dropparna som föll strax innan natt himmlen tog över.

Himmlen la sig svart över mig och höll mig mjukt i sin famn, tände små ljus som sken bara för mig.

Spår av fallna löv ledde vägen hem, vinden drog löven längs marken och smekte varje steg som tog mig inte närmare men högre.

Om jag blundar nu och faller, landar jag mjukt...