det finns flickor
som strålar
skiner viner vrålar
energi
[radioaktivitet, för fan]

rakbladsstrimmor röda
likt runskrift
som ristas in i våra dödsbon

det är kanske lättare att älska
nån man inte känner
eller den man redan mist


eller
snacka skit då för
just så kan vi känna gemenskap
och jag vill väl också tillhöra en flock


men älska
vet ni ens vad älska är
när världen är så full av hat
tomt prat och för lite av allt

och tomheten tomheten och
växande avstånd

jag smakar på ordet så
många gånger att det löser
upp sig till en mjuk halvljummen
massa som inte ens vill stanna
kvar i munnen längre

och där sitter de
flickorna
och ser på dig
iklädda blickar som
tycks skrika
välj mig se mig svälj mig

men fan,
sluta lek Jesus
nu på en gång
du är lika mycket
image som dolda märkesplagiat

jag tänker ibland
att kanske borde jag
skriva en förfärligt
bra dikt om livet
ensamheten och om världen
så som jag känner den

för jodå, det finns flickor
som strålar
skiner viner vrålar
energi

och kanske
finns det något
bortom sönderfall

[radioaktivitet, för fan]