Alla säjer alltid: \'\'naaw, de e synd om dig och jag hade velat vara med dig\'\'
Alla är alltid: \'\'nej tvärr jag är upptagen, på fredag nästa vecka kanske\'\'
Alla tycker alltid: \'\'va jobbig du e, kan du sluta tjata om de?\'\'
Ingen vill nånsin: \'\'jag orkar inte\'\', \'\'ska vara med några andra, en annan gång\'\' , \'\'fick bara ta med mig två kompisar och dom har väntat jätte länge\'\'
Alla frågar alltid: \'\'vad har du gjort i helgen?\'\'
Jag svarar alltid: \'\'ingenting\'\'


Och nu ligger jag här ensam, med den läskiga dörren på glänt.
Jag vet att dörren skrämmer mig, den gör mig alltid rädd.
Och jag vet att om jag låser in mig där, förlorar jag allt mitt hopp.
För jag vet att det kommer alldrig komma en hjälte, eller någon som hjälper mig bort.