Blommorna väjer sig, för det vandrande paret.
Lugnt, ännu ej jäktat.
Lovande vår, är detta din kärlek, som kommer?
Eller är det ännu en
falsk vinterfasad?
Kommer också denna
att spricka?

Paret sätter sig, på en bänk i solens strålar.
Solen viskar till dem. Berättar.
Likaså blommorna, kring deras fötter.
De lyssnar, med förundran.
Till våren, och om alla dess löften.
Hand nuddar hand.
Försiktigt, som att inte förstöra stunden.
Som om våren
skulle dra sig tillbaka.

Sitter så en stund, hand i hand.
Men till slut, de snart skiljer sig åt.
Nu måste de iväg
åt varsitt håll.
En varsam kyss, mitt i vårens skönhet.
Två vårförälskade, delas.
Försöker hitta vägen tillbaka
till verkligheten.