Jag trivs så bra
här under min korkek,
min vardag jag lever i
varje dag.


Men nu kommer de
och säger att min tid här är slut.


Det blöder under mina naglar
när jag försöker klamra mig fast
vid nuet.
De drar i mig så hårt.



Jag vet att jag snart
tappar greppet.



Ingen annan
märker smärtan.

Ingen annan
kan dela min sorg.




Men mitt hjärta kommer alltid att vara kvar
under min korkek.