Genom dimman de skiraste siluetter av
för årstiden kala armar tätt sträckandes
mot fuktmättad himmel

Ser landskapet passera genom tågfönstret
och ljudet söver mig inte denna gång

Någonting talar till mig i det begränsade
seendet
en svag viskning

vinddraget

Min värld är omsluten av den tätaste hinna och
verkligheten dämpas

gråsvart film


En spänning av ovissheten
En förväntan om klarhet