Låt varje rörelse berätta en historia för mig
kitschig andetag
blev till den stora stilen av att dölja innehållslösheten
fastän ögonblicket var viktigt
för oss
mig
Du stormade ut tätt efter mig på jobbet
och jag vände mig om
så där stod vi
öga mot öga
i minuter som kunde vara en förflyttning
två kroppar som andades stilla
medan blickarna sprängde över ögat och steg in bakom hornhinnan
la sig som små eldklot
skapade sig rum
befäste blindheten som blev till minnen
i en förort till stockholm.
Tillfällig förlamning
erbjöd den stunden oss en glimt av vad vi kunde ha delat
om jag inte tittat bort
om jag
hade frågat vad du heter...