Det är nu jag säger mitt farväl.
Jag önskar dig bara väl.

Fast du inte förstår och även om du inte tror.
Så kommer du i min själ ha slått ditt bo.
Du kommer att fortsätta växa och gro.

Och jag hoppas att vi någongång möts igen.
Din bro, den som leder till mitt hjärta har du inte bränt.

Det gör mig ledsen att du inte vet, att det aldrig var lätt.
Att ta det növändiga steget, ta det tyngande klivet.
Till vårt sorgliga farväl.

Det var aldrig lätt.

För jag gav ju mitt hjärta till dig och jag har aldrig bett,
Om att få tillbaka det.

Önskar att du visste det jag vet.
Det gör ont dagligen.

Även idag, och även imorrn, så långt evigheten når.
Dessa öppna blödande sår.


(Och trots det, vidare med livet, längs livets väg, med osynliga spår vi går)

Men det var aldrig lätt, att ta farväl.
Och jag hoppas att vi någongång möts igen.
Min älskade, lev ditt liv väl.