Jag vet att jag har en hel del brister.
Men kan du inte älska mig trots dem?

Och jag är långtifrån perfekt.
Men kan du inte tycka om mina små fel?

Så även om jag då och då tar några snedsteg.
Kan du inte vägleda mig på rätt väg?

Och om jag tar alldeles för stora kliv.
Ramlar, snubblar och gör mig illa.

Kan du inte plocka upp mig då?
Utan att låta mig göra mig illa på dig också?

Kan du, tala till mitt hjärta,
Så att det förstår,
Utan tvivel,
Utan tvekan,
Utan osäkerheter,

Att jag duger för dig.
Precis som jag är.
Precis såhär.

Kan du inte, älska mig för den jag är?
Med mina brister, trots mina snedsteg.

Och se mig som perfekt,
Precis såhär?

Det här är jag.