Det är bara med själ och hjärta.
Med att överleva de stunder då det känns som att hjärtat ska sluta slå.
De stunder då andetag är för svåra att nå.
Då det känns, helt enkelt omöjligt att kunna gå.

Det är då, bara då,
Enbart vid de tillfällen.
Det är med själ och hjärta.

Med själ och hjärta.
Då det kommer till en punkt då nog blir alldeles för mycket,
Alldeles för outhärdligt,
Och den gräns du dragit suddades ut en livstid för länge,
För mycket.

Med själ och hjärta,
När du inser att det inte är mycket av din själ kvar,
Mycket av ditt hjärta som slår.
Mycket av dig och det du är värd som återstår.

Med själ och hjärta,
När du inser att du nästan är bortom räddning och att det,
Enbart och endast är ditt eget fel.
Det var när du började prioritera annat, än du och dig själv.

Med själ och hjärta,
Som mest, som starkast, som intensivast.
När ditt hjärta har slutat hoppas, din själ nästan likaså.

Med själ och hjärta.
När det nästan, är sekundvis från alldeles för sent.

Det är då,
Då,
Jag hittar tillbaka till min själ,
Till mitt hjärta.
Sakta hittar tillbaka,
Till mig själv.

Med själ och med hjärta.
Det blev en nästan långsam död.