Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den kastrerades lott

Till tonerna
av självömkan
läser jag habegär
mellan dina
ordvändningar
och skalpellen
skär än en gång
manligheten
ur min kropp

åter bekräftat
inget att vänta

ränder randade
rämnar sällan drar
mig ner i gamla diken

duger väl
fast ändock
aldrig nog


eller


Beklagande krossar du
mina ballar
tror dig bedra mig
men knappast
leken är slut
vi är vuxna nu

återvisas till min hage
där ofullgångna beser
hur lekar lekas
där kastrerade
betraktar
vad dem ej tillhör




Fri vers av Bögen
Läst 338 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-03-16 00:13



Bookmark and Share

  Leif Furstedt
Är det möjligen ditt leende lynne som kommit till orda... starkt iaf.
2008-03-16

  Laijza
Ibland, jävligt sällan snubblar jag in i en text och ramlar handfallet över några ord och tar mig inte därifrån, tar mig inte upp..ligger bara och gottar mig i meningen. Tyvärr faller resten av dikten bort för mig och jag bryr mig inte om helheten. Den meningen finns här, eller två ord som jag bara inte kan slita mig ifrån. Jag blir varm i hela kroppen av dessa ord. Det är inta ballar (för många som trodde, sorry)...sträck på dig, människostycke. Bra gjort!!!
2008-03-16

  Rakel Lorner
Ganska magstarkt det här! Hua! Djupt i mig vaknar ropet om självrespektens \"upp till kamp\"!!!! Men när den inte heller ger det man vill ha? Ja, vad gör man då?

men knappast
leken är slut
vi är vuxna nu

vittnar om styrka ändå. att se det som pågår och på det sättet ändå kunna välja. (?)

Stoff att diskutera och många fina ordvändningar i den här texten. Starkt jobbat!
2008-03-16
  > Nästa text
< Föregående

Bögen