Uppstoppad i phonouttag

Ett försök att fästa en bit själ,

på svart vinyl i 4 minuter

Det blev bara blankt

En rik flicka

Förmögen på stöldgods,

och tiggeri utan unns av skam

Vi kallade henne Blanka

Huvudet högre, för du nådde inte upp

Och du skämdes för att be om hjälp

Du gifte dig med dina föreställningar

Och det blev enkelt att vara ensam,

när allt du tog vid bara blänkte

Att försvinna ut

Det blev en sista föreställning,

som gick förlorad för publiken

En dans i blanksteg

Tanken återvänder dit

Då breven forfarande var av papper,

med pennan som ett vapen i fickan

Sådana illusioner blänka

Huvudet lägre, men du bar det högt i skyn

Och passerade under alla korsande hinder

Du stöpte ljus att ha i ett oändligt äventyr

Och somnade med en bruten förtrollning intill,

men den drömmen var blank